Marängkransar

Igår var en jobbig dag. Vi var på sjukhuset med lillprinsen. De hade upptäckt på BVC att han troligen hade överrörliga höfter (höftledsluxation) och nu ville de att en ortoped skulle kolla upp detta. Jag läste på om detta på nätet innan besöket och var lite förberedd på vad som eventuellt skulle komma. Men det var ändå jobbigt att få beskedet att lillprinsen nu måste ha skena på sig dygnet runt i fyra veckor. Vi får ta av den när han ska byta blöja eller bada, men det är jobbigt att spänna på den efteråt igen. Jag tror inte att han har ont av den, men han kan inte riktigt sprattla med benen. Ibland blir han frustrerad och arg över detta och då skriker han och då skär det i modershjärtat.

Idag behövde jag därför få göra något roligt, så därför bestämde jag mig för att skulptera i maräng. Jag kommer inte ihåg var jag fick denna idé ifrån, men troligtvis var det nog från en blogg. Jag använde i alla fall receptet till marängkransar ur Sju sorters kakor. De marängerna är nämligen schweiziska maränger, som är den mest kompakta marängen och som lämpar sig bäst till tårtbottnar och kakdekorationer. Det var även en sådan som jag använde när jag bakade Mockatårtan till makens födelsedag förra året. 

Marängen görs genom att man vispar äggvitor och socker i en skål som ställs över en kastrull med sjudande vatten. Jag läste någonstans att marängen skulle vispas tills den nått 55 grader, men i Sju sorters kakor står det bara att marängen ska vispas tills marängen är fast. Jag tröttnade på att vispa när marängen nått 50 grader, men då var den också rejält fast. Marängtoppen som blev när jag tog vispen ur skålen var fortfarande kvar när plockat fram plåt, lagt på bakplåtspapper och flyttat skålen till bordet där jag tänkte hålla till och spritsa.

Det stod även i receptet att man kunde ha i finhackade mandlar eller nötter i smeten, men det skippade jag eftersom jag ville ha smeten så slät som möjligt när jag skulle "skulptera" med den. Spritsa är ju inte min starkaste sida, men jag börjar tycka att det är kul och jag vill gärna lära mig mera. Först tog jag en stjärnformad tyll (munstycket på spritsen) och gjorde kransarna, inte särskilt svårt. 

Sedan färgade jag resten av smeten rosa och bytte till en liten rund tyll, men den visade sig vara för liten så jag fick byta till en större. Sedan gjorde jag alla grishuvudena först, därefter spritsade jag dit öronen och trynena. Näsborrarna och ögonen är gjorda av strössel och tungan av hjärtformat strössel. Lite pill var det att göra dem, men kul. Jag fick dock ta lite pauser då och då för att ta hand om lillprinsen såklart och när jag bara hade kvar att stoppa in strösslet i den sista raden grisar var jag tvungen att ta en längre paus. När jag kom tillbaka hade dock grisarna börjat torka och var hårda på ytan så det gick inte att peta in något strössel, så de grisarna fick vara ögonlösa och näsborrlösa. De fick vara till provsmakning. De smakade gott, tycker jag (maken tyckte att de var fina, men gillar som sagt var inte maränger). 

Jag tog med mig resten av grisarna till en kompis. Hennes söner blev helförtjusta i dem och hade inte deras mamma sagt stopp hade de nog ätit upp alla på en gång!

Av Heidi