Finska struvor

 

Idag har jag jobbat i trädgården. Vi har en fläderbuske som måste planteras snarast. Jag har länge velat ha en egen. Det är ju så gott med flädersaft en varm sommardag. Mina svärföräldrar har dock varit generösa och varje år delat med sig av sina fläderblommor så att jag kunnat göra saft. Men nu hade det växt upp en fläderbuske i deras rabatt och den kunde vi få! Tack snälla ni!

Efter allt grävande behöver vi något gott. Förra gången jag friterade blev det ju en hit, så nu tänkte jag göra ett nytt försök. Vi brukar göra struvor till jul, men Finska struvor har jag aldrig bakat.

Det  är inget svårt att göra i ordning smeten. Jag använde torrjäst. Det var enklare att måtta upp en tesked torrjäst än skära upp en fjärdedels paket färsk jäst. Jästen skulle lösas upp i 2 matskedar ljummet vatten och stå i 5 minuter. Då passade jag på att värma mjölken till 45 grader. Detta skulle sedan blandas ihop med jästen. Därefter tillsatte jag ägg, socker och salt till smeten. Det skulle bara vara 1 1/2 tesked socker i smeten, så för den som är försiktig med socker passar detta utmärkt. Till slut blandade jag i mjölet och sedan var det bara att låta smeten jäsa i en timme.

Det blev en ganska seg smet och den skulle spritsas ner i den uppvärmda oljan, vilket inte var det enklaste. Min kära make har en jättebra termometer som man bara riktar mot det som man vill mäta temperaturen på, sedan skjuter den en laserstråle och man kan enkelt läsa av temperaturen. Skönt att slippa behöva diska av flottig termometer. Jag värmde olja till 175 grader och sedan försökte jag spritsa ner smeten i fina ringar i den varma oljan, men struvorna blev alldeles för tjocka. För att jag skulle slippa skrapa ur all smet ur spritsen för att kunna byta tyll kom min kära make på den briljanta idé att vi skulle tejpa en smalare tyll utanpå den andra. Den fungerade förutom att det gick väldigt trögt att trycka ut smeten, därför tog maken över spritsandet medan jag skötte vändning och upptagandet av struvorna. Bra samarbete!

Struvorna fick väldigt fin färg, men det var svårt att få en snygg form på dem. Smeten svällde snabbt upp och flöt iväg i oljan och formade sig som den själv ville. Det krävs nog en hel del träning innan man får till perfekta struvor, men makens struvor var inte så dumma för att var gjorda av en nybörjare.

Struvorna smakade gott, men var ännu godare med florsocker på. 

Finska struvor ätes den 1:a maj i Finland, men passar också utmärkt en varm sommardag med ett glas flädersaft till!

av Heidi