Spandauer

 

I Sju sorters kakor finns det ett helt kapitel ägnat åt wienerbröd och ingen av dem har jag tagit mig an, förrän nu! Jag har bakat wienerbröd tidigare. Första gången jag försökte mig på wienerbröd på egen hand var när jag fyllde 30 år. De blev lyckade, så det är inte därför som jag gör dem så sällan. De är dock lite komplicerade att baka så det är inget man slänger ihop när man har en liten stund över då man bara känner att nu vill jag baka. Nej, wienerbröd kräver planering och gott om tid. Idag hade jag dock en hel dag utan något annat inplanerat, så då passade det bra att ta itu med det första wienerbrödet sedan vi började med vårt Sju sorters kakor-projekt!

Jag började helt enkelt med det första wienerbrödet i boken. Detta heter Spandau och är det klassiska wienerbrödet. Det uppfanns i Danmark och sägs ha fått sitt namn efter fängelset i den tyska orten Spandau. Med sina fyra hörn påminner det om fängelsets fyra torn och vaniljkrämen som en inlåst "fånge" i wienerbrödet. Wienerbrödet kan också gå under det skämtsamma namnet "bagerens dårlige øje".

Det är ungefär samma deg till alla wienerbröden:
300 g margarin (det är lättare att få wienerbröden bladiga och skiviga i konsistensen med margarin)
50 g jäst
2 1/2 dl kall mjölk
1 ägg
1/2 tsk salt
2 msk strösocker 
ca 8 dl vetemjöl

Jag började med att skära margarinet i ca 10 skivor som jag lade på ett bakplåtspapper för att det skulle mjukna innan det var dags att kavla in det i degen. Därefter smulade jag ner jästen i en bunke och hällde på mjölken och rörde om tills jäst hade löst sig. Sedan blandade jag i ägg, salt, socker och mjöl och arbetar ihop detta till en deg. Ingredienserna bör vara så kalla som möjligt, så jag ställde in mjölet en stund i kylskåpet innan jag skulle börja baka. Den färdiga degen ska också vila en stund i kylskåpet, ca 10 minuter.

Sedan tog jag ut degen och det var nu det jobbiga började. Jag kavlade ut degen till en så stor rektangel som möjligt, men inte för tunn för då spricker degen. Därefter lade jag ut mina margarinskivor på halva degen och vek över den andra halvan så att margarinet blev helt täckt med deg. Sedan var det bara att börja kavla, med lätt hand. När degen var tillräckligt stor vek jag den två gånger, vände den ett kvarts varv och började kavla igen. Detta gjorde jag ett par gånger så att degen bestod av flera "lager". Det sägs att ett äkta wienerbröd ska består av 27 lager deg. Jag vet inte hur många lager mina fick för jag höll inte räkningen.

När jag var nöjd delade jag degen i två delar och båda delarna åkte in i kylskåpet igen i 10 minuter. Sedan tog jag ut den ena delen och kavlade ut den till en stor rektangel som jag skar i små kvadrater. På kvadraterna lade jag en klick mandelmassa utrört med äggvita. Sedan nöp jag ihop hörnen, tryckte ned dem i mitten och lade på en klick hemmagjord vaniljkräm. Wienerbröden fick sedan jäsa en stund innan de åkte in i den mycket varma ugnen, 250 grader.

När de svalnat lite fick de en glasyr gjord av florsocker och vatten, en vit glasyr! Men påverkad av Solstollarna som alla andra i min generation tycker jag ju egentligen att det ska vara chokladglasyr på wienerbröden. Maken min tycker helst att det inte ska vara någon glasyr alls, så hälften fick vara utan. Nu väntar vi bara på svärfar och svärmor så att vi får provsmaka!

av Heidi

PS. Tyvärr Elinor det blir inga katter i det här inlägget. De har nyupptäckt kattbädden och vill mest ligga där och sova!

Lekebergskransar

Egentligen skulle jag behövt ställa mig och stryka ikväll, men jag tror att jag skjuter upp det till imorgon. Det är mycket roligare att baka. Jag har inte hunnit med något bak på en hel vecka, men trots att klockan passerat nio plockade jag fram Sju sorters kakor och fastnade för Lekebergskransar. Dessa tog inte långt tid att göra och jag hade alla ingredienser hemma.

Det är skönt att ha en rejäl köksmaskin som sköter allt det tunga jobbet. Jag hällde margarin, socker och kakao i skålen och startade maskinen. När detta var ordentligt omrört tillsatte jag två äggulor, en i taget och till slut mjölet och sedan lät jag maskinen arbeta ihop detta till en deg. Snabbt och smidigt!

Sedan skulle degen spritsas, så jag plockade fram mina engångsspritsar som jag ännu inte testat. Degen var ganska tjock, så det krävdes rejält tryck för att få ut degen ur spritsen, inte helt lätt. Jag ville dock gärna ha en fin bild på detta och plockade fram kameran. Men medan jag var fullt fokuserad på fotograferandet hoppade plötsligt Pelle upp på borde och snodde en av kakorna. Tydligen tycker min buskatt om deg. Han var dock inte lika förtjust i de färdigbakta kakorna, men var jag tvungen att vakta kakorna noga medan jag spritsade.

Jag tycker dock att de färdiga kakorna blev mycket goda! (Faktiskt godare än Ians sockerkransar, som ingen vill ha här hemma så de åker i soporna nu!)

 

av Heidi

Banankaka

Idag är första gången som jag känt att nu är hösten på väg. Vi har haft en underbar och lång sommar, men idag var det kyligt, mulet och jag såg flera röda asplöv! Nu får man dra på raggsockorna och krypa upp i soffan med en kopp te och tända en massa levande ljus. Den är inte så dum den här tiden ändå, var tid har sin charm!

Till teet kan det dock vara gott med en kaka. Igår morse lyssnade jag på radion (jag brukar lyssna på Zimmergren och Tengby på söndagsmorgnarna) och där pratade de om banankaka och då blev jag sugen på det, så idag bakar jag banankaka.

Det är ganska enkelt att baka banankaka. Först vispade jag ihop margarin och socker. Sedan blandade jag mjöl, bikarbonat, ingefära och kanel ner i smeten. Därefter mosade jag två bananer som också åkte ner i smeten och till slut hällde jag ner kallt kaffe och rörde om. Sedan var  det bara att hälla ner smeten i en smord form och ställa in formen i ugnen. En timme i 175 grader ska det vara.

Sedan är det bara att provsmaka. Det är gott (om man gillar banan :-) ) !

av Heidi

Ians sockerkransar

Det var en underbar morgon idag! Jag är för det mesta morgonpigg och vaknar ofta tidigt. Idag vaknade jag halv sju och eftersom det är lördag försökte jag somna om, men lyckades inte så klockan 7 gick jag upp. Solen sken ute och jag bestämde mig för att ta en morgonrunda. Dimman låg som en slöja över de nyskördade åkrarna och i grästuvorna glänste daggdroppar i spindelnäten. Det vara bara magiskt ute! Sådan här stunder kan man bara förundras över hur vacker Guds skapelse är! Det var knappt en människa ute, först en timme senare strax innan jag återvände hem såg jag den första människan, men djuren var vakna!

När jag kom hem var det dags att fixa med de vanliga lördagsmorgon bestyren: ge katterna extra god mat och vattna alla krukväxter. Det fanns även kläder att stryka och när jag var klar med allt detta fanns det även tid över att baka innan melodikrysset började. Jag är oftast mycket effektiv på morgonen. Det är skönt att få gå och skrota i morgonens stillhet!

Ibland bakar jag till frukosten på lördags morgonen, men idag skulle maken iväg och jobba så han slängde bara i sig en kopp kaffe och några mackor innan han rusade iväg. Istället blev det bak mest för bloggen skull. Jag har tittat flera gånger på Ians sockerkransar och tyckt att de såg söta ut. Jag har också köpt hem cocktailbär ifall andan skulle fall på någon gång och idag hade jag inget annat inplanerat så då blev det sockerkransar.

Degen var rätt så lätt att göra, bara blanda vetemjöl, strösocker, vaniljsocker och margarin. Det blev en lite kladdig deg. Den skulle egentligen ligga kallt och vila en stund, men det missade jag. Istället rullade jag ut degen till hasselnötstora kulor som jag satte ihop åtta och åtta. Sedan kom den jobbiga biten, skära smala bitar av cocktailbären. Dessa remsor lade jag sedan mellan degkulorna. Därefter skulle jag stoppa in kakorna i ugnen, men jag hade visst bara tänt lampan i ugnen inte satt på värmen, så det var bara att slå på värmen och vänta tills ugnen blivit 175 grader varm.

När ugnen var uppvärmd blev kakorna gräddade i 10 minuter. Sedan skulle de doppas i socker medan de fortfarande var varma. Detta var lite besvärlig. Kakorna ville gärna dela på sig i skarvarna, men om de fick svalna lite höll de bättre ihop.

Kakorna blev väldigt fina, men var ingen större smaksensation. Om man vill till något speciellt tillfälle imponera med tjusiga kakor kan det vara värt besväret, men annars finns det godare kakor som är lättare att baka! :-)

av Heidi

Polynéer

Jag har inte riktigt fått ordning på rutinerna efter semestern ännu. Mina joggingrundor sker väldigt sporadiskt. Det är lättast att få tid och ork till dem på helgerna, fortfarande är det lördag morgon som passar mig bäst. Men idag är första kvällen som jag gett mig iväg ut efter jobbet. Det blev dock lite mörkt i spåret, så jag funderade på om jag skulle plocka fram pannlampan. Jag skulle hellre vilja springa på morgonen, men det är svårt att hinna med. Då måste jag gå upp tidigare, vet inte om jag orkar det även om jag är morgonpigg av mig!

Jag har heller inte fått ordning på bakrutinerna ännu. Igår var maken hemma när jag sent omsider kom från jobbet och jag ville gärna hinna umgås med honom innan han skulle iväg till orkesterövning, för när han kommer hem därifrån är jag redo för sängen. När maken sedan åkte hade jag försjunkit in i en bok och hade svårt att sluta läsa. Jag läste helt enkelt tills boken var slut och då var det lite försent att börja baka.

Men ikväll hade jag en massa energi när jag kom hem efter jobbet, så jag plockade fram Sju sorters kakor och bläddrade fram till Polynéerna. Dessa kakor kallas även för Kejsarkronor. Jag har tittat på dem tidigare, men inte kunnat för att jag saknade formar, men nu har Jenny varit så snäll och lånat ut formar till mig. De fungerade utmärkt, tack Jenny!

Jag började dagens bak med att göra själva degen. Den gjordes genom att blanda vetemjöl, margarin, socker och ett litet ägg. Det var tur det för jag hade bara små ägg hemma. Jag köpte ägg på extrapris och när jag öppnade förpackningen hemma upptäckte jag att äggen var pyttesmå, typiskt! När degen var klar fick den vila i kylskåpet medan jag gjorde i ordning fyllningen. Till fyllningen behövdes malda nötkärnor så det var bara att plocka fram mandelkvarnen igen. De malda nötkärnorna blandade jag med florsocker och äggvitor.

Sedan plockades degen fram igen. Jag kavlade ut degen, inte alltför tunt. Därefter skar jag ut rundlar som jag tryckte ner i de smorda formarna. Formarna fylldes sedan med fyllningen och av degen som blivit skar jag smala remsor som jag lade som ett kryss över kakorna. Sedan var det bara att stoppa in kakorna i ugnen. De skulle gräddas i nedre delen av ugnen i 175 grader i 10 minuter, men efter den tiden såg de fortfarande ogräddade ut så jag lät dem stå i fem minuter till utan synbart skillnad. Då höjde jag temperaturen och så satte jag plåten i mitten av ugnen några minuter snart hade kakorna fått fin färg.

När jag tagit ut kakorna ur ugnen lossade jag försiktigt ur formarna. Sedan fick de svalna en stund innan det var dags för provsmakning. Kakorna var goda! De rekommenderas även om de är lite pilliga att göra.

 

Maja och Pelle spanar in mandelkvarnen.

av Heidi